Andra bilder från idag:

Hittade den här bloggen idag på blogg.se (http://macintosh.blogg.se). Väldigt fina bilder, fin tjej, fin häst - ett fint ekipage. Som jag förstår det håller hon på med klickerträning, nh och lite westerninspiration i ridningen, hennes ponny går barfota och är en fd tävlingsponny. Jag läste att hon "tog över" (?) ponnyn då den var skadad på alla 4 benen - men det kan finnas mycket liv kvar bara man lyssnar och känner.

Arthur är alltid Arthur. (Synd att inte öronen var med på någon av bilderna så ni fick se hur jäkla busglad han var på dem båda)

Min sambo jobbar i Pajala i veckan, så nu har jag kvällen och sängen för mig själv. Jag ska ta på mig min överstora t-shirt med kattungar på och där det står CATNAP som aldrig annars är uppskattad och drunkna i denna:

Äntligen! Testade den snabbt nu ikväll. En sak som är väldigt bra med den nya akademiska utrustningen jag är på väg att införskaffa mig är att den kommer att passa alla typer av hästar jag önskas vilja använda den på. Det gör att det är värt priset (jag fick ge totalt 1103kr för kapsonen). Jag skulle kunna ha kapsonen på ett ponnyhuvud och ett shirehuvud ungefär! Och även sadeln som gick att beställa med ett "ställbart framvalv" så att jag kan ha den till olika typer av hästar.




Jag känner också på mig att en naturfärgad utrustning kommer att vara  m u m m a på min Madde med både sadel, tyglar och nackstycke i samma färg! (Så småning om...)

Julia:
Hej Olivia! Jag har läst din blogg ett bra tag nu, sedan Arthur var en liten fölis! Du är väldigt inspirerande och din hästhållning är nog egentligen mitt drömscenario. Får ofta en klump i magen efter att ha läst din blogg, men mer för att jag precis som du känner att jag går emot mina egna värderingar. För mig är hästarna viktigast, inte ridningen - men det blir lätt tvärtom om man följer strömmen. Men! Till mina frågor, som jag mer än gärna skulle få svar på i ett inlägg:

Hur tänker du runt att hästarna faktiskt kan verka riktigt nöjda vid "klassisk dressyr"? Det finns faktiskt hästar där ute som inte gapar, som går med stängd mun utan nosgrimma men med ett stöd och som verkar riktigt nöjda när man rider dom. Dina beskrivningar av klassisk dressyr stämmer oftast utifrån det jag ser, men jag rider flera hästar som inte är så. Det blir aldrig en dragkamp, de kan ridas utan nosgrimmor, men på det vanliga sättet så att säga. Tror du att de bara står ut eller hur tänker du kring det hela?

Och till min andra fråga! Hur skulle du göra om du hade en häst som är aggresiv i hantering alt. komplicerad vid ridning? Dina metoder känns ju på något sätt lättast på en "hel" häst, som inte blivit traumatiserad. Är inte på något sätt kritisk, men väldigt intresserad!

Nu blev det långt det här, och otydligt dessutom haha. Hoppas du förstod vad jag var ute efter :)

Svar: Hej Julia! Kul att jag kan inspirera och klumpen i magen har jag själv fått brottas med en hel del så jag vet vad du menar! Min hästhållning skiljer sig inte alls från mängden egentligen och jag har själv drömmar på hur jag skulle vilja ha det, stora hagar, flock, fin lösdrift o.s.v. Ingenting av det äger jag just idag. Så klumpen i magen känner jag igen!

Och till din första fråga vet jag inte riktigt vad jag ska svara. Det är ofta så att många tror att jag antyder att en häst inte kan vara nöjd inom traditionell dressyr. Vilket jag tycker är jätte, jätte tråkigt att folk tror om mig då jag verkligen försöker att skriva att man ska göra det man själv tror på och trivs med. Jag blir verkligen ledsen. Jag har varken rätten eller kunskapen till att antyda något sådant! Däremot så har jag skrivit att traditionell dressyr inte gillas av Madde, hon trivs inte med den typen av ridning med stöd i munnen och ledande tygeltag. Så jag tycker bara att det känns jättetråkigt att vissa tror så som din fråga lyder.

Och till din andra fråga så känner jag helt tvärt om - (nu vet jag inte riktigt vad "mina metoder" betyder men vad jag vill sträva efter är hållbarhet, naturligt tänkande och NH så jag antar att det är vad du menar) Den typen av "metod" är det enda vågar jag faktiskt säga som man kan använda på en häst som har haft det traumatiskt - ALLA gånger. Verkligen. Tänk tillexempel en ridskolehäst som kanske har utvecklat beteendestörningar, återkommande stress och belastningsskador. För att ge den ett värdigt liv och hjälpa den lite från det traumatiska så är det absolut bästa att ge den en flock, hållbar träning/vistelse för dens egna skull, trygghet, tillit, lugn och någon som frågar den vad den faktiskt känner och vill. Det är enda sättet man kan hjälpa den.

Eller en aggresiv häst som du tog som exempel. Den har ingen tillit till människan, kanske känner sorg och smärtor och är helt omotiverad till livet. Där måste man se till att den får tillbaka livsgnistan och jag tror verkligen inte att man kan göra det med en annan metod än att respektera dens natur och viljor!

Exakt samma sak om den är kompicerad vid ridning som i ditt exempel - det är genom att respektera hästen och fråga den hur den känner som man kan lösa problemen man har.

Jag skulle vilja säga att "en hel häst" är den enda hästen man kan använda andra metoder till.

Jag jobbar varje dag för att sträva efter den där "hela" hästen du beskriver. Och det jag tror på, beskriver, är intresserad av och vill lära mig mer om är just för att lösa olika situationer genom att stärka hästen och inte bryta ner den med min makt som människa. Så där tycker jag verkligen helt tvärt om mot för hur du kände och jag vet att jag har många som kan stärka det jag beskriver.

Kul med frågor! Hoppas du fick svar! Tack!

Idag red jag och Sara till badstranden där vi brukar bada med hästarna. Tyvärr är det skitkallt i vattnet så det blev ingen simning med Madde ville mer än gärna ta sig en simtur. Jag fick dock stoppa henne när det kom närmare magen... I sommar ska hon få simma hur mycket hon vill!

Hästarna var trötta och nöjda efter turen. Härliga Ratan...





Efter vi ridit så hälsade jag på hemma hos Arthur och Khadir en snabbis.

Madde fick gå på dejt idag med Dearg. De fick stå i boxarna bredvid varandra. Madde visade intresse men hon är inte brunstig.

Efter det fick vi se när Dearg betäckte en tinkerflicka.

17" och vid bom. Är i en färg som är rätt svår att få tag på - sticker ut ur mängden. Snygg sadel med stora knästöd och är väldigt skön att rida i. Jag köpte den sprillans ny för lite drygt 2 år sedan, den är verkligen inte använd varje dag. Däremot lite skavd på framvalvet - se bild!

Inte tillsnyggad eller smörjd på bilderna (kan hända att det skavda inte snyns när man får fetta in det lite, jag vet inte). Självklart görs den fin om någon är intresserad av den! Bor du runt Umeå så är det helt okej att testa rida i sadeln om du är intresserad!

Stigläder(dam) i samma färg följer med, även ett tillhörande sadelöverdrag.

Mitt pris: 6000kr

Pia om Så -kan- du få din omotiverade häst motiverad!: Håller med föregående talare, mycket bra skrivet!

Kom att fundera på en sak idag, en sak som upprepar sig ofta hos oss, men som jag inte kommit på något svar till. Det slog mig att detta kan jag ju fråga Olivia om, du verkar ha sån koll på hästars beteende och hur de gör/reagerar i olika situationer :)

Min häst ska alltid ha koll på mig ifall jag går ut ur stallet och han gnäggar ALLTID högljutt när han hör/ser att jag kommer tillbaka. Likadant ifall han står ute i hagen och hör att jag går inne i stallet.
Han är till sättet väldigt orolig/nervös av sig och blir alltid orolig ifall han blir lämnad ensam.

Min fundering är alltså ifall han gör detta för att han anser mig vara en i flocken som han ska ha koll på eller om han ser mig som en ledare som lämnar flocken..? Är jag alltså ledaren som lämnar flocken eller är jag en medlem i flocken som han ska ha koll på? Han är högst i rang i hagen.
Inget världsproblem, men en rolig sak jag kom att tänka på bara :)

Svar: Fint av dig! Jag är dock inte så kunnig men jag har mina tankar!

Min Madde var likadan förr. Direkt hon hörde vår bil komma mot stallet så sprang hon till grinden och gnäggade. Tog jag inte in henne direkt så stod hon och väntade och huckrade massor direkt hon såg och hörde mig.

Eller förr när jag kom på morgonen och skulle släppa ut hästarna så gnäggade alla i kör direkt de hörde att jag stängde igen ytterdörren på huset och började gå ner mot stallet.

Visst är det kul att de uppskattar och ser en. Men för mig är inte den lite extremare uppmärksamheten något önskat beteende. Det säger bara att hästen vill mycket hällre göra något annat än att stå i sin hage, eller i sin box på morgonen. Om hästen lämnar vad den håller på med i hagen direkt du bara rör dig på gården/i stallet så betyder det att det lilla var mycket roligare än allt annat. Och igen - det är kul med en häst som uppskattar en, men tänk då de 20 h du inte håller på med den, vad gör den då?

Hur ser din hage ut? Kan han springa som han vill? Finns det något att bita på hela tiden, träd, något att klia sig mot och ta skydd? Nr 1 är fri tillgång på grovfoder, alltid. Speciellt om du har en lätt stressad häst. Jag löste det med slowfeedingnät om nätterna (och ibland i hagen om jag ska vara borta en längre tid från stallet). Och även att sluta ge kraftfoder. Kraftfoder är ofta en stor orsak till stress.

Ibland så hinner höet i hästarnas hage ta slut hos oss och direkt jag kliver ur bilen så kommer Madde upp till grinden och huckrar, ibland gnäggar. Då får jag istället jättedåligt samvete idag och skyndar mig att ge dem mer hö. På morgonen nu för tiden så är det helt tyst då jag kommer till stallet. Madde står och vilar och tittar lungt på mig då jag kliver in genom stalldörren. Ibland kan hon kika ut genom boxen och "vibbrera" lite på näsborrarna utan att det kommer något ljud, hö har hon kvar i sitt nät i boxen och hon får inget kraftfoder på morgonen. Då blir jag lycklig för då vet jag att hon inte har haft det astråkigt utan hon har haft att göra och har inte jättebrottom att komma ut på morgonen.

Så gå igenom lite hur hagmiljön är och om han verkligen alltid har fri tillgång på grovfoder. Du kanske kan borsta honom i hagen ibland...? Så att det inte alltid behöver betyda att tas från något tråkigt för att göra något roligare. Man kan ha roligt och mysigt i hagen också!

Om någon annan har tips eller tankar om detta så uppskattas det alltid! Vi kan hjälpas åt.

Har du någon gång varit med om att din häst/eller andras hästar "trilskas"? Kanske att den vägrar gå just i det hörnet eller bara inte vill gå in på ridbanan eller in i ridhuset eller helt enkelt inte vill gå över huvud taget någonstans just den dagen? Om hästen är rädd/skrämd för att gå över bommar, gå i hörnet eller är rädd för att gå igenom grinden in på banan så vet alla att man inte får bruka våld, ryta, sparka, tvinga eller slå hästen. Det är likt en regel, man brukar inte våld eller ryter ifrån mot en rädd häst. Men ibland så hör man hur folk menar på att hästen bara gör det för att den är tjurig, tar över, testar eller bara är dum och tjurskallig. Den har bara bestämt dig för att den minsann inte ska gå över bommen, in till ridbanan, gå just i det hörnet av ridhuset eller inte vilja gå ut på en ridtur över huvud taget - utan att vara rädd. Hur gör du i det läget?

Jag tror och skulle vilja säga att den hästen är totalt omotiverad till att göra det du ber den om. En häst vill inte vara dum men den kan vara helt omotiverad och inte känna att den har den motivationen och respekten den behöver. Den ser bara ingen anledning till att gå ner i hörnet, eller över bommen eller skritta efter vägen. Den har ingen motivation till det. Det sämsta man kan göra i detta läge är att ryta åt hästen, ta en strid, tvinga, sparka in skänklarna eller slå med spöet för att få den att gå och göra vad du vill. Det enda du säger till hästen då är: "Ja, du har rätt hästen, detta är jäkligt otrevligt och det finns ingeting kul alls med att gå dit din ryttare/hästhållare vill! Dessutom får du spö just här så det här stället blir ännu mer omotivetat att gå till! Och direkt du ser tillexemepl en bom som känns omotiverad att gå över så kommer du att minnas och relatera till hur jag blev arg på dig och sparkade dig med skänklarna!"

Många menar på att man ska vinna över hästen, den ska känna att den inte kan leka med dig, den ska visa dig respekt och göra som du vill, många tränare säger att man ska visa hästen från början att det är du som bestämmer. Eller att om hästen sparkar mot spöet ska man slå igen för att vinna, eller om man ramlar av så ska man snabbt upp på hästens rygg igen för att inte hästen ska få känna att den vann. Känner du igen dessa påståenden...?

En relation handlar aldrig om att vinna, det handlar om att ge och ta och lyssna på varandra. För att få respekt måste man visa respekt. Är inte det något vi fått lära oss väldigt tidigt i livet? Om du vill vinna över hästen och känna att du har makt över något på dina egna villkor så är ridsport inget för dig. Man måste ta ett större ansvar just när hobbyn handlar om att utföra något med andra individer och inte att styra en motorcross som vi själva vill.

Jag har börjat med att rabbla några meningar och frågor i huvudet hela tiden då jag ställs inför olika situationer med mina hästar. Ungefär såhär: "Känns det här viktigt? Varför gör jag så här? Visa aldrig för hästen att du är ett rovdjur. Sätt alltid relationen först."



Så hur kan man lösa "trilskandet" då? Jo, du måste ta reda på vad som motiverar din häst. Är det mat? Godis? En klipaus? Få bralla lös? Eller göra något där hästen vet att den är duktig, som apport eller stå på pall, göra enkla trix o.s.v.? Vad gillar din häst att göra?

Så om vi tar tillbaka exemplen med att hästen inte vill gå in på banan/ridhuset, eller inte vill gå i just det hörnet, eller inte vill gå över bommen. Starta aldrig någon strid, bli aldrig arg ens från början, hinn inte bubbla över utan tänk steget längre. Nu kommer mina frågor upp i huvudet igen: "Vill jag verkligen vinna på det viset, genom att vinna "ett bråk"? Känns det viktigt? Sätter jag då relationen först? Agerar jag då som ett rovdjur som tvingar eller som en förebild som går att känna tillit till?"

Om hästen bara går ifrån problemet(vi säger att hästen vänder och inte vill gå över bommen) så kan man börja med att testa på ett enkelt vis med att säga: "Åh, vilken bra idé hästen! Eftersom att det inte kändes helt ok att gå över bommen så vänder vi och tar lite ansats tills nästa försök!" Vänd som hästen gör och vänd sedan mjukt tillbaka utan någon strid, du måste vara en förebild för hästen och vara helt cool-lugn och inte bli känslomässig. Då tar du hästens idé och gör om den lite till din egen för att sedan visa hästen att det även var din idé.

Detta kan fungera bra för lite otåliga hästar som min egna Madde tillexempel. Då kommer den snart att tycka att din lugna idé med att gå fram och tillbaka var  d ö t r i s t  och vilja komma med en ny - roligare idé! Som att testa gå över bommen som vi alltid vänder vid - det kanske vore mer lajbans!? Det värsta en otålig och piggelin häst vet är att göra samma sak om och om igen som att ligga på en volt tillexempel.

Jag har ett exempel på detta från i söndags när jag och Sara var ute och red. Vi kom till en bro som min Madde aldrig har velat gå över - den känns verkligen inte OK att gå i närheten av tycker Madde. Därför har de nu burit undan den lilla bron en bit för att vi ska kunna rida ner i diket istället med hästarna och ta oss förbi på det viset. Jag och Madde red ner mot diket i söndag och Madde stannade. Hon vände om och jag vände tillbaka lugnt gång på gång. Men när jag kände att jag började krama med underskänklarna så rabblade jag frågorna: "Är det rätt att jag nu trycker med underskänklarna? Är detta att sätta relationen först?" Svar: Nej. Så jag hoppade av för att se om Madde ville gå över det stora diket om jag fick först. Direkt jag hoppat av så bjöd Madde mot bron som hon tidigare vägrat komma i närheten av. Hon gick helt lugnt och moget över den lite som: "Varför ska du krångla till det för Olivia? Det finns ju faktiskt en bro här, hallå! Så svårt var det ju inte! Suck... *Dumskallar* " Eftersom att Madde tyckte att min idé minsann var den dåligaste idén hon varit med om så triggade jag igång hennes egna idéer till en lösning. Denna lösning var att sätta relationen först. Jag bad om att vi skulle över diket och Madde kom med en superidé att ta den jobbiga bron över då hon tyckte min ide var dötrist! = Bron var inte ett dugg jobbig längre! Än om inte min väg riktigt "vann" så löste vi det utan tvång och genom att sätta relationen först.



Det är många som försöker att få heta otåliga hästar lugna genom att ligga och rulla på en volt, vilket bara stärker deras otåliga tankar då volter inte har något slut. Okej, du kanske får hästen lugn och att den slappnar av runt volten efter ett tag men då kommer frågorna igen: "Känns det rätt? Är detta att sätta relationen först?" Hästen är nog bara helt slut i hjärnan och kroppen av att aldrig få som den vill och den intar hopplöshet runt i volten. Vilket är samma sak som depression och det är där vi tycker att hästen jobbar med oss.

...Är det vilja?

Eller så använder du dig av vad som motiverar din häst. Som apport, stå på pallen och godis i mina hästars fall. Kasta apport över bommen, eller ställ pallen bakom, eller varför inte en spännande hink som man brukar få godis ur??? Då kommer hästen att se positiva saker framför sig, ett mål, något som är värt att engagera sig för. En häst vill veta varför den gör saker och ting. Då tar du tankarna steget längre och motiverar din häst till en lösning. Och vet du vad du då har förmedlat till hästen tills nästa gång den ser bommen/ridbanan/hörnet? Jo: "Jippi! Där är den där  a s f r ä c k a  bommen som var så jäkla kul sist!" Och hästen går in med positiv energi.

Eller är det tråkigt att gå bortåt på en ridtur efter vägen...? Men ack så roligt att gå hemmåt? Det är för att när hästen går hemmåt har den ett mål, en destionation och något som engagerar den - mat, kompisar o.s.v. En tanke kan ju vara att innan man vänder så stannar man till vid den där jättefrodiga åkern och betar en stund. Så kommer hästen att relatera till att en ridtur leder alltid till något, och hästen känner sig motiverad till att sträva efter målet.

Än om du skulle fått hästen över den här bommen tillexempel eller igenom hörnet genom att sparka den i magen, eller slå med spöet eller ryta åt den då den bara tjurstod - Skulle det kännas rätt? Skulle det ge hästen motivation till att göra det man vill att den ska göra? Vad kommer hästen att relatera till nästa gång något liknande händer? Är detta att sätta relationen först? Har jag nu agerat som ett rovdjur eller någon att känna tillit till?

Jag hoppas att det här inlägget kan skapa lite tankar och funderingar (och jag hoppas att någon lyckades ta sig igenom det utan att drabbas av ålderdom! Jag försökte underlätta genom att bryta av med lite bilder emellanåt, haha!)

Sätt alltid relationen först!

2 filmer från inspelningarna av Sagan om ringen, del 1 och del 2. Kul att se!

Ingenting är tvättat på bilderna, och det är använt. Allt är i stl full.


Brunt Schabrak med beige kant och brun huva med guldpasspoal. Schabraket med den absolut bästa passformen, ligger supersnyggt under sadeln även med fårskinnspad. Aningen tjockare stoppning vid manken.
Mitt pris: 150 kr för settet.


Vinrött/plommon/rödlila. Tjockt schabrak som känns lite lyxigt.
Mitt pris: 100 kr


Eurostar schabrak + equiline huva (huvan går på runt 500 kr ny, känns lyxig och ligger urbra på hästens huvud). Inte mycket använt och i snygg mörkbrun + tegelstensröd färg. Både huva och schabrak har en underbar passform och jag kan nästan garantera att ingen har ett likadant set!
Mitt pris: 400 kr för settet



Svart, lite tjockare sammetsschabrak. Nött (se bilden över).
Mitt pris: 50 kr



Rött schabrak (Bilderna visar inte riktigt rätt färg, färgen är lite mörkare och inte lika skrikig) Guldfärgat tryck på vänster sida och med guld + blå passpoal.
Mitt pris: 100 kr



Svart schabrak, ser lite ut som en equiline kopia, stilrent. (Den andra bilden är bara ett "serveringsförslag" om man även vill köpa settet som huvan hör till, haha)
Mitt pris: 100 kr






Fårskinnspad med tunnel. Nött i framkant(se bilden över) men annars har den behållt sin "fluffiga" känsla. Nypris 750 kr.
Mitt pris: 200 kr Såld.

Jag kliver upp kl 07.00 varje dag och släpper ut hästarna, vädret är helt sjukt fint idag. Vindstilla, helt blå himmel och solen värmer. Idag ska jag vara  u t e. Jag ska städa till i stallet, rida l å n g t, fixa och dona o.s.v. Jag kommer även att fösöka fota de schabraken som är kvar för att sälja dem - håll utkik. Och även en del annat som ska iväg.

På återseende!