Hej! Jag heter Vivan Olivia och är en 20årig ryttare som tidigare tävlat på elitnivå inom ponnyhoppning. Jag valde att lägga tävlandet på hyllan på grund av kärleken till min ponny. I min blogg skriver jag om mitt D-ponnysto Madde och hennes föl Arthur, tillsammans bildar vi en oskiljbar trio.

Bloglovin'

Många har redan hittat till den nya bloggen vilket känns fantastisk :D men det är fortfarande över 50% av er följare på bloglovin' som inte hängt med. Jag vill ge alla som vill en chans att haka på.
 
 
Follow on Bloglovin
 
Klicka på ikonen för att följa den nya bloggen: VIVUS.BLOGG.SE

HEJ!!

Hej ni alla fantastiska människor! Nu var det ett bra tag sedan ni hörde av mig... Jag vet nästan inte var jag ska börja, jag har så mycket att säga er! MEN FÖRST - hoppa över till min nya blogg och följ mig, Madde, Arthur och det planerade fölet där! :D
 
VIVUS.BLOGG.SE
VIVUS.BLOGG.SE
 
Jag ser väldigt mkt fram emot att skriva med er igen!
 
 Klicka på ikonen här under för att följa den nya bloggen via bloglovin':
Follow on Bloglovin

Ytterligare förtydligande

Läs först inlägget: Raderat inlägg.
 
För att nå så många som möjligt och för att det fortfarande cirkulerar folk runt omkring detta ämne så tänker jag även skriva och nå dem som påstår att folk bör polisanmälas i och med detta. Antingen att jag bör polisanmäla tränare eller att tränare bör polisanmäla mig.
 
För det första; vem ska anmäla vem för vad? Ska jag anmäla en ponnymamma jag inte ens minns för att hon tipsade mig om en sak för 8 år sedan...? Eller ska en tränare anmäla mig för att jag skrivit utan att nämna namn, plats eller tid att någon av mina ca 20 tränare någon gång har sagt något mindre bra till mig? Det vore ju som att denna tränare skulle anmäla sig själv skyldig till det jag skrev - helt felaktigt! De som tror att jag skulle publicera något liknande och vara ute efter någon typ utav "juridisk resa" har helt missat poängen trots min tydlighet. Det är ju både pinsamt och absurt.
 
Tänk om jag skulle läsa en Artikel om någon som har gjort något mindre bra, och sedan skulle jag direkt höra av mig till en person utan bevis och säga: "Hej, jag läste en artikel om dig". Där kan man fråga sig vem som egentligen gör påhopp på person? Det är otroligt felaktigt gjort.
 
Att publicera ett sådan inlägg som jag gjorde och berätta om dessa saker kräver att man har tänkt efter och tar ett ansvar för hur man väljer att framföra saker och ting OM man vill komma fram med ett värdigt budskap. Vilket jag var noga med att beskriva; Detta handlar inte om att hänga ut någon. Att då vissa av er antar att jag syftar på någon viss är ett otroligt misstag av er och det är synd att i och med ska det behöva drabba andra. Hade jag sett att vissa av er skulle bilda sig den missuppfattningen hade jag aldrig publicerat inlägget.
 
Mitt budskap och driv till att andra unga människor ska inse när det går över gränsen och våga säga ifrån och se en annan väg är viktigt. Och det är jag övertygad om att alla ni som läser och läste inlägget håller med mig om. Alla strävar vi väll efter en bättre värld? Inte sant? Visst bör då det jag skrev i det raderade inlägget komma ut för att föra strävan frammåt? Därför är det bara fel att jag ska behöva backa ur och radera allt bara för att vissa missuppfattade inlägget och drar det på person-nivå när det inte ens finns en viss person att skylla! Var vill då vissa av er komma egentligen? Vad är det för typ av strävan?
 
Men visst är det tur att vi alla kan lära av våra misstag, ta till oss det egentliga budskapet och bli förlåtna? Det gäller oss alla.
 
Var med och sträva efter en bättre, mer öppen och försonande tillvaro. Att få hot om att bli polisanmäld kommer bara att göra folk osäkra och knäppa ihop säcken igen. Den behöver öppnas för allas skull, och jag är mogen nog att förstå ansvaret som finns i att vara delaktig till förändring.
 
Vill ni kontakta mig så finns jag på mailen; olivia.bryndahl@hotmail.com eller så kan ni skicka ett PM till mig på facebook; Olivia Bryndahl.
 
Ps detta inlägg går inte att kommentera.

Raderat inlägg

Hej på er. Det blev mycket uppståndelse i och med inlägget jag publicerade om vilka träningsmetoder jag kunde använda mig utav då jag tävlade. Otroligt mycket fin respons och jag är så tacksam för den. MEN det var flera stycken av er som antog att jag skrev om en och samma tränare. Att jag skulle ha syftat på någon viss person för att vilja hänga ut denna är ren osanning. Folk väljer att vrida på saker och ting, men kom ihåg att jag tävlat under hela min uppväxt och stött på många individer och situationer genom åren.
 
Ni som läser vet inte hur många olika tränare, ryttare och föräldrar jag har träffat genom åren såklart, det borde jag ha varit väldigt tydlig med från början och inte tagit förgivet att alla förstod. Men det är väldigt många, minst 20 olika tränare och jag har tävlat för 3 olika ridklubbar och det jag skrev grundar sig omöjligt från en och samma person under en och samma tidsperiod. Jag har tränat för tränare 2ggr/veckan under 13 år. Det är väldigt, väldigt många träningar för väldigt, väldigt många olika tränare. Där kände jag bara när jag läste i kommentarsfälten att; "WOW hörrni! Sakta i backarna nu! Vad är det jag läser i några av kommentarerna egentligen? Det där har verkligen inte med min sanning att göra och det är inte vad som står i min text." Folk har en tendens att vilja skylla på någon och har svårt att se det stora sammanhanget. Ni kan omöjligt peka ut en av mina tränare för texten i inlägget. Det vore ren osanning och otroligt vinklat tänkt av er.
 
 
Budskapet med texten var att man kan förändra sig, och jag vill peka mot mig själv då jag tycker att det är viktigt att hålla en sådan diskussion på en mogen nivå. Jag skulle aldrig nämna namn eller hänga ut någon. Jag är stolt över att jag vågade skaka av mig dessa metoder jag stött på under åren och öppet berätta en sanning för er i ett inlägg. Men att det felaktigt ska drabba andra personer i och med hur vissa av er har misstolkat texten är väldigt synd, och även att några av er ser mig som en person som har velat hänga ut någon av mina tränare är bara absurt. (Vilket de flesta av er såg och gav fantastiska gensvar på).
 
Jag står för mitt inlägg, det var välskrivet, för en god sak och självutnämnande utan att rikta sig mot någon men jag drar mig tillbaka, trots god respons, om jag på så vis kan förhindra detta missförstånd.
 
Att återkalla publicering av inlägget tycker jag är ett starkt bevis på att meningen med inlägget inte var att hänga ut någon annan än mig själv, det är något som vissa av er har vinklat det till. Och det finns inte bara en bov i detta drama, det är bara absurt att tro det, och jag hoppas att ni förstår det. Jag hoppas också att ni tänker på att folk kan förändras och utvecklas, ständigt.
 
I och med detta så tar jag ett steg tillbaka i mitt skrivande ett tag, jag vill att folk verkligen ska läsa detta inlägg, dra tillbaka sina missförstånd och tänka efter innan jag finner motivationen till att ta upp skrivandet igen. Tack åter igen alla ni som gav så fin respons. Men ska vi komma någonstans så ska en diskussion ske på en nivå som strävar efter en hållbarare framtid.

Alla är vi olika

 
 
Minns ni inlägget där jag nyligt publicerade det här urklippet från Facebookgruppen: Djurens Rätts Hästgrupp? Har suttit och läst igenom några av de drygt 200 kommentarerna som lades. Måste ge en liten eloge till Caroline från equiss.webrider.se som ides ge sig in i diskussionen med sina vanliga klokhet. Även Elvira från baraelvira.se hade lagt några vinnande rader.
 
 
Känner att det lite är min skyldighet till att försöka förstå hur folk resonerar med tanke på de inlägg jag ibland publicerar. Jag är såklart nyfiken, vad finns det för hästfolk där ute egentligen? Jag kikade in bland kommentarerna, det kändes som om jag skulle få en del svar där. Detta möttes jag bland annat av:
 
Bild raderad
4 olika hästmänniskor visar sig här över i kommentarsfältet på Djurens Rätts Hästgrupps inlägg om resonemanget kring behandlingen av tävlingshästen Mic Mac/behandling av hästar överlag.
 
Jag tänker inte säga så mycket mer än att det är otroligt spännande hur folk resonerar och hur folk ser på saker och ting. Mycket fascinerande hur olika vi är och hur vi väljer att värdera vår omgivning.
 

Svar på fråga om att säga ifrån och vad som är en schysst tillrättavisning

Jessica
Hur anser du att man ska göra när man ser andra behandla hästar illa när hästen gör "fel"?
 
Och hur tillrättavisar man en häst på ett schysst sätt? För det kan ju bli farligt i vissa lägen om typ hästen springer över folk osv som exempel. Skulle va kul att höra hur du ser på saken :)
 
Svar: Bra frågor! Jag ska försöka svara så gott jag kan. :D
 
Att säga ifrån på träning var inget jag själv någonsin gjorde. Det gjorde man bara inte då tränare visste bäst och de ryttare som "gjorde fel" (om jag uttrycker mig liknande frågan) var ju iakttagen av tränaren och även andra rutinerade ryttare. Dom visste ju vad de höll på med tyckte jag. Jag var och är också oerhört godtrogen och konflikträdd. Jag tycker däremot såklart att man ska säga ifrån när det inte känns rätt eller när man ser något man verkligen tycker är fel, ett annat svar på den frågan hade varit konstig då jag vill sträva efter en förändring mot det bättre. Men att lägga sig i andras hästhållning är en oerhörd tabu och något man helst håller sig borta från.
 
Jag la mig i 1 gång då jag vittnade en riktig bestraffnings-ceremoni på avskrittningsspåret efter en klass. Jag ifrågasatte det hen utsatte sin häst för och menade på att hen inte kunde bestraffa sin häst efter klassen bara för att hen var besviken över rundan. Det var nästan så att jag svimmade efteråt av energipåslag, och den familjen/klubben hen tillhörde tittade alltid snett på mig efter det. Lätt är det inte. Och jag har efter det aldrig vågat säga ifrån igen (än om det många gånger varit i sin rätt) i rädsla för konflikter.
 
Men man kan försöka vända på steken! Rider du i en grupp och någon föreslår att du ska behandla hästen på ett vis som för dig inte känns okej så säg som du tycker, säg det högt så att alla hör! Då ifrågasätter du inte någon annan ryttare och du kan samtidigt både vara en god förebild och placera ut några tankeställare till andra. Tyvärr är det som sagt väldigt känsligt att lägga sig i andras hästhållning/hantering/ridning och jag vet inte hur vi ska komma ifrån det... Det är isf om man kan ställa motfrågor; "varför väljer du att göra så mot din häst?" Och/eller ge andra förslag; "Skulle det inte vara bättre om du... blabla" Men det är svårt, otroligt svårt att lägga sig i. Och det är inte alltid det roligaste "att vara den som är den". Men mitt svar skulle nog vara att ta förebildsrollen. Och bevittnar du något tydligt fruktansvärt så säg ifrån! Det är fler än du som skulle ha velat säga ifrån men de vågar inte!
 
Tillrättavisning. Oj, det skulle kunna få ett helt eget inlägg! (och något jag troligtvis skrivit om förr). Men jag drar mina åsikter kort här. 
 
En tillrättavisning ska vara lärande. Visst? Vi vill ju visa hästen till-rätta. Och då måste man ge hästen val, betänketid och respekt. Respektera att häst och människa har helt olika värdegrunder och ge hästen utrymme och valmöjligheten till att göra rätt. Att bestraffa en häst efteråt eller både hålla och driva (som man ofta gör när hästen vägrat) ger inte hästen NÅGOT som helst utrymme till ett val att göra rätt. Och det är för mig ingen tillrättavisning utan bara våld mot annan individ. Den får bara spö och förstår inte varför, och eran relation går i botten. Det är en oschysst tillrättavisning.
 
Självklart kan man inte bara låta en häst köra över en så länge man vill behålla sin kropp intakt, det är en stor säkerhetsfråga och vi människor måste såklart ha gränser. Men vi måste som sagt ge hästen utrymme till handling. Den måste få plats att ta avstånd, bli utstött eller fly. Beroende på situation. Vi låter då hästen göra val. Och det är en schysst tillrättavisning. Och vi kan omöjligt ge hästen det utrymmet, respekten och den valmöjligheten då vi kontrollerar den och samtidigt bestraffar. Det kan omöjligt vara rätt väg till lärdom.
 
Hoppas du fick någorlunda svar på dina braiga funderingar! :D

Rida-in eller bara... rida?

Om tre veckor är Arthur 3 år. Shit alltså...
 
Sitter och funderar lite på hur jag ska göra med Arthur och inridningen. Ni vet ju vid det här laget att jag är rätt känslostyrd och vill att saker jag gör med hästarna ska -k ä n n a s- rätt och bra. Att dra en traditionell inridning med ledare, longering och ridbana/på område känns inte fel på något vis i det stora hela. Men om jag tänker utifrån hur just individen Arthur fungerar så är det som att skapa sig problem med den typen utav inridning. (Läs: Som det känns. Det behöver ju absolut inte vara så)
 
En traditionell inridning för Arthur känns nästan som att ställa honom framför sig, titta honom in i ögonen och säga: "Nu Arthur, nu du, nu ska vi krångla till det här riktigt mycket för oss" Jag vet inte men på något vis känns det som om han inte kommer att förstå grejen riktigt med att "vänja in sig med ryttare" på det viset. Gå runt, runt på en åker med en ledare. Det är som om det är skapat för honom att trotsa och försöka finna meningen med det hela. Och ska jag vara ärlig? Jag måste nästan hålla med honom! Vad är meningen för min Arthur där...?
 
Lite samma som att han är heeelt ointresserad då man "longerar" honom på ett och samma område till att han blir den där glada nyfikna häst när vi är ute på promenad i den varierande spännande skogen.
 
Jag kanske bara borde.... rida? Och inte rida-in?
 
Jag tror att inlärning för små bäbishästar med en liten hjärna där det försiggår alldeles för mycket aktivitet handlar om igenkänning och då också trygghet. Om min unghäst bara känner igen sig i det jag tänker utsätta den för så kommer den att våga tro på det vi gör. Den kommer att känna igen sig i början, förstå och finna mening i mitten för att sedan lätt kunna se slutet. Om jag då går bredvid eller sitter på Arthur, kommer det att spela någon roll...? (Kom ihåg nu att jag har suttit och åkt runt på Arthur otroligt många gånger under det senaste året så själva "ryttare-på-ryggen" är något naturligt vi har när vi har umgåtts under hans uppväxt). Så om jag ber någon att leda eller rida Madde tillsammans med oss (Bakom oss om jag känner Arthur rätt) så bör han ju känna sig väldigt trygg i den situationen.
 
Jag är häst och kattvakt i helgen och sitter i min ensamhet och spekulerar med en kurrande katt bredvid mig i soffan. Helt smärtfritt kommer det nog inte att vara (för min del). Han kommer nog försöka skala av mig mot ett och annat träd, haha. Men det är väl sånt man får ta va? Jag menar, det är ju mitt val att rida - inte Arthurs. ;)
 
 
 
Har någon av er erfarenheter av att rida in hästar? Äh, det vet jag att ni har! :D Hur ser ni på inridning?

Hästarna demonstrerar, hästarna har fått nog!

Storm även i Norrland nu. Mina hästar hade gjort slut på hö-balen (och de är sjukt bortskämda så de vill inte äta det som legat på marken) så jag var nu i eftermiddag på väg ut till Ratan (jag bor som många av er redan vet i stan, 4 mil från stallet) för att med en kompis hjälp rulla in en ny gigantisk bal i hagen till dem. Men då ringer bonden i byn och berättar att hästarna tagit sig ut ur hagen men att han lätt hade fått in dem i stallet då vad hästarna egentligen ville var att komma in från stormen och äta.
 
Förväntade mig att hagen skulle vara helt trasig och kaosartad men allt var intakt. Sen låg Maddes täcke skumt nog på backen utanför hagen. Även det var helt intakt! Så sjukt skumt! Önskar att man fick se på film hur hästarna lyckas ibland alltså!
 
 
Tur att de vet var de bor så att de håller sig till gården när de kommer utanför hagen. Jag tror aldrig någonsin att Madde skulle dra någonstans. Hon vill verkligen alltid vara nära tryggheten hemma.
 
Passade på att städa till lite i sadelkammaren när hästarna stod inne, de suckade nöjt och mumsade hö.
 
 Update: Mina kära föräldrar hade glömt att stänga grinden till hagen igårkväll - så inte så konstigt att hagen var intakt! Och fullt förståeligt att de gått ut ur hagen då maten var slut - de är ju sökande varelser! Och täcket hade ingen svansrem... Inte heller så konstigt att det kröp av Madde när hon alltid ställer rumpan mot blåst! Haha! Helt oskyldiga hästar alltså!  :D
 
Är så nöjd över sadelköpet jag gjorde iförrgår! Nu känns min sadelfamilj fulländad!

Sadeln hittad!

Nästan ironiskt, haha! Minns ni inlägget jag publicerade för några dagar sedan där jag skrev att jag saknade min gamla sadel? En gammal tävlingspolare till mig annonserade precis ut just EXAKT en likadan sadel, samma stl, färg och bom. Haha!
 
Testade rida i den på Madde en snabbis ikväll och testade den på Arthur på stallgången (Har dock ingen sadelgjord som är stor nog till Arthur...) Madde är tjock om ryggen och magen (och har en obefintlig manke) så att hitta en engelsk sadel som passar henne perfekt är nog svårt, men bäst hitintills av alla engelska sadlar vi provat! På Arthur satt sadeln som en smäck... Han har både längre rygg än Madde och en markerad manke. Längtar så tills jag får känna hur det känns att bli buren av Arthur i alla gångarter... Åh...
 
Nu har jag ju en sadel som kommer att hålla mig någorlunda på plats på hans rygg! ;)
 
 
Jag har en bomlös barock/akademisk sadel men det känns mycket mer stabilt att rida Arthur i början i en engelsk hopp om han skulle vilja bralla lös och prova på, jag sitter verkligen som gjuten i dessa sadlar då jag i princip är uppvuxen i dem! ;P

Avancerade ryttare

 
 
Är det såhär våra avancerade ryttare och förebilder resonerar?
 
Från Djurens Rätts Hästrupp på facebook.

Mörker

Mörkret och den icke existerande snön påverkar hela hästeriet för min del. Hästarna kan knappt gå i hagen och det är mörkt både innan man åker till jobbet och när man kommer hem från jobbet. Det blir liksom ingenting av någonting just nu.
 
Har massor av inspiration som jag vill putta i rullning men det blir lite svårt just de här månaderna. Vi väntar på att himlen ska öppna sig och att jultomten kommer med en förlängningssladd till att lysa upp åkern vid stallet.
 
 
 
Tassarna har blivit lite x-tra fina här i veckan iaf!
 
Stallet är min fristad

Fölplaner

Har nu nämnt lite mer ingående om föltankarna/planera för min mor och far som äger stallet där mina hästar står. Och först fick jag ett litet ögonbrynsrynk - "men du har ju redan 2 hästar...!" Och sedan kom smilen, hehe. "Åh, liten fölis, snuttigull, dom är så fina och Madde är så duktig mamma verkligen!" osv.Känns ju lovande, och jag måste erkänna att jag har svårt att hålla inne mitt egna smil :D
 
Just nu (Läs: just nu) känns det som det enda rätta att låta betäcka henne. Hon är skapt mamma och hon borde få vara mamma... Är dock orolig om Madde kommer låta sig betäckas... Varje gång hon träffat hingsten har hon gjort sig dominant och surat. Viftat med svansen, krökt nacken och pipit åt hingsten. Vi har däremot pratat om att låta henne bo på hingsthållarens gård ett tag nu i vår. Då brukar många ston mjukna och bjuda till mot hingsten. Och jag vet att Madde brukar våld-brunsta mot andra hästar direkt hon flyttar hemifrån ett tag. Så vi får hålla tummarna på en romans mellan Madde och Limeric nu i vår...
 
Mina egna bilder på 3 av hingstägarens tinkerföl från förra året:
 
 
 
 
 

Jag och Madde mars 2012

 

Hon var ruskigt fin då!!
 

Livgivande

Något som jag verkligen inspireras av är att se individer leva efter deras natur, behov och instinkter. Det kanske inte är någon nyhet men, jag älskar det bara så otroligt mycket.
 
Jag kan idag känna en sådan enorm lust bara av att sitta och titta på hur mina hästar beter sig i hagen. Hur de behandlar varandra, handlar efter instinkt/behov och hur det kommunicerar med varandra och mig.
 
Som bara det här tillfället i somras som bilden visar. Det var varmt och vindstilla och insekter irriterade. Hur då hästarna tillsammans stället upp sig för att gynna och bli gynnade. Det är bara så fantastiskt att se...
 

Det är förstås inte första gången mina hästar handlar liknande, just hur de sammarbetar i vardagen. Och jag tycker att det är ett bevis på så mycket. Dels hur andra individer är i minst lika hög grad kapabla till sammarbete och känslomässigt tänkande. Och även hur en flock sammarbetar - ingen hierarki. Och då också vikten av att låta hästar(och andra flockdjur) gå tillsammans. Inte med ett staket emellan sig, utan t i l l s a m m a n s. Det är så otroligt viktigt att de får verkligen vara med sina och få uttryck för sina behov, sitt sammarbete, sina instinkter och sin flockstruktur.
 
Det finns så mycket vackert och livgivande bara i att se och lyssna på de individer vi delar denna jord med ♥

Hittade bild

Hittade en bild på hur Arthur hade sett ut om han vore vuxen och klok ;)
 
Lite kul att bläsen är exakt med pricken på mulen och allt!